Litiumbatterier innebär särskilda brandrisker vid förvaring och laddning. Med brandsäkra batteriskåp kan du minimera olycksrisker och uppfylla säkerhetskrav.
Batteriskåp krävs vid förvaring eller laddning av litiumbatterier i större mängd, särskilt i miljöer där människor vistas. Även mindre mängder kan kräva brandsäker inneslutning om batterierna har hög kapacitet, används ofta eller är placerade inomhus. Verksamheter inom skola, industri, offentlig sektor och byggarbetsplatser omfattas ofta av interna eller externa krav på batteriskåp. Det handlar inte bara om att skydda egendom – utan även om att skapa tid för utrymning och minska risken för brandspridning.
Skåpet ska matcha både mängd och typ av batterier, placering och verksamhetens risknivå. Här är några punkter att ta ställning till:
Batteriskåpet måste vara testat som en enhet – inte bara byggt av brandklassade delar. Dokumentation, märkning och teknisk specifikation ska alltid kunna uppvisas.
Lagen om skydd mot olyckor har som mål att förebygga och hantera olyckor, men innehåller inga särskilda regler för litiumbatterier. Den kräver att fastighetsägare eller nyttjare skaffar brandskyddsutrustning och vidtar rimliga åtgärder för att förhindra och begränsa bränder och skador (källa: MSB).
Utöver lagen ger myndigheter som Elsäkerhetsverket riktlinjer kring litiumbatterier, och arbetsmiljöansvar eller brandskyddsregler kan kräva skyddsåtgärder som batteriskåp. Även Kammarkollegiet, lärosäten och kommuner ställer ofta egna krav på hanteringen. I praktiken ligger ansvaret på arbetsgivaren eller fastighetsägaren att göra en riskbedömning, där batteriförvaring ingår som en del av det systematiska brandskyddsarbetet.
Ett batteriskåp bör ha en brandklassning som motsvarar den risknivå verksamheten hanterar. Vanligt förekommande är EI60 och EI90, vilket innebär att skåpet står emot brand i 60 respektive 90 minuter. Skåpet måste skydda både inifrån och ut – det vill säga om branden startar i batteriet, ska konstruktionen bromsa spridning utåt. Det kräver dubbla isolerskikt, värmebeständiga tätningar och material som inte deformeras vid höga temperaturer.
EI90 används ofta i mer kritiska miljöer där längre tid för utrymning eller insats krävs. EI60 räcker för mindre batterimängder i kontrollerad miljö. Men klassningen gäller endast om hela skåpet testats som enhet, inte bara dess delar.
Litiumbatterier är känsliga för temperaturförändringar. Ett batteriskåp bör därför ha ventilation som förhindrar överhettning vid laddning. Det kan handla om passiv luftgenomströmning, fläktar, temperaturstyrning eller att skåpet är anslutet till ett frånluftssystem. Ventilationen ska vara konstruerad så att den inte sprider brand eller rök till andra utrymmen. Avancerade modeller har även aktiv kylning eller dörrar som stängs automatiskt vid en viss temperatur.
Vid termisk rusning kan batterier avge brandfarliga gaser. Ett välkonstruerat batteriskåp har därför tryckavlastande ventiler som styr ut gasen på ett kontrollerat sätt. Det minskar risken för explosion vid övertryck och gör det lättare att detektera läckage i tid.
Många batteriskåp är utrustade med detektorer för rök, temperatur eller gas. Dessa kan aktivera larmkedjor eller kopplas till byggnadens brandlarm. I vissa fall finns även integrerade släcksystem, exempelvis med aerosolteknik. Larm ska vara tydliga och snabba – varje sekund räknas vid en incident med litiumjonbatterier.
Felaktig batteriförvaring är en vanlig orsak till brandincidenter. Trots att riskerna är kända förekommer flera misstag regelbundet. Här är några av de vanligaste:
Genom att identifiera och åtgärda dessa punkter kan mycket av riskbilden minskas redan innan man investerar i ny utrustning.
Eftersom litiumjonbatterier innehåller lösningsmedelsbaserad elektrolyt klassas de som brandfarliga. Överladdning och höga temperaturer kan trigga så kallad termisk rusning, en okontrollerad kedjereaktion som kan leda till intensiv brand (källa: Elsäkerhetsverket). Värmen frigör gaser som i sin tur ökar temperaturen ytterligare, vilket snabbt kan leda till en explosion.
En batteribrand kan börja som en långsam uppvärmning och snabbt övergå i våldsam förbränning. Det som gör litiumjonbränder särskilt farliga är att de själva producerar syre, vilket gör dem självförsörjande och svåra att släcka. Elden kan även sprida sig till andra batterier genom värmestrålning, vilket gör att hela förvaringen kan drabbas om ett batteri havererar.
Aerosolsystem släcker branden genom att sprida mycket små partiklar i luften, som stoppar den kemiska förbränningsreaktionen. Det är effektivt mot litiumbränder där vatten inte alltid räcker till. Systemet aktiveras ofta automatiskt vid förhöjd temperatur.
Copyright © All Rights Reserved